Otrohet är ett ständigt återkommande tema i många relationer. En del menar att gränsen för otrohet går vid kyssar, andra hävdar att den går vid sex. Några tycker att en hemlig chatt på nätet är ett svek så stort som något. Vissa anser till och med att man inte ska få tänka på andra än sin partner i sexuella eller kärleksfulla sammanhang. Det finns många olika orsaker till varför otrohet uppkommer. Det kan handla om missnöje med relationen, ett sätt att försöka lämna förhållandet, uppnå spänning, få uppmärksamhet, sexuell frustration eller ovilja att binda sig till en person. Den som blir utsatt för otrohet upplever ofta känslor av ilska, sorg, förvirring och vanmakt.

I boken finns exempel på flera som är otrogna. Sexmissbrukarna Ahmed El-Safi och Ellinor Janssonträffar ständigt personer som sviker sina partner. Även Patrik Zettergren har en affär med en kvinna som lever i ett förhållande. Polisen Peter Hellström blir indragen i sin sambo Stefan Olssonsotrohetsaffärer genom ett brev som indikerar att Stefan ådragit sig en obotlig sjukdom. Andra balanserar på gränsen. En av dem är Christer Gustafsson som kastar trånande blickar mot gruppchefen Daniella Abrahamssons rumpa.

I de flesta fall leder faktiskt inte otrohet till att relationen avslutas. Oftast förlåter man och går vidare. Men gör man det innerst inne? Finns det verkligen någon återvändo när du en gång har passerat gränsen och brutit förtroendet? Vad säger ni? Och går det att ens vara otrogen om man lever i ett öppet förhållande?